måndag 6 augusti 2007

Underbar tok-afton

Party all night long, var det i lördags. Jag och mina underbara vänner, Carro, Kristina och Lina, hade samlats för lite skön samvaro hemma hos Carro. Tacobuffén var uppdukad, glasen var fyllda med vin och till efterrätt bjöd lilla jag på svingod cheesecake! Allt var tipp topp! Möjligtvis att vi kunde ha skippat tequilan... Men men. Vi sjöng (skrek) till Elvis och Bon Jovi. Äntligen fick jag visa upp mina underbara sångröst, som jag skrytit om så mycket....hmmm. Jaja. Vi va bäst iaf. Vi ägde denna afton, som om den bara tillhörde oss. Och det gjorde den oxå. Efter att ha tagit oss samman lite, gick vi ner på stan för att "shejka lite ass". De va svinlång kö till Palace, så de blev Hugo´s istället. Därinne beställdes det mer vin, som vi då tyckte va en svinbra idé, men som dagen efter kändes lite onödigt. Jag var iaf skitstolt över att jag kommit på att jag kunde förvara mina pengar i behån, eftersom jag inte hade några fickor...(undra var killar förvarar sina pengar, när dom inte har några fickor på byxorna...) Jag tyckte de va skitsmidigt. Såg väl dock mindre smidigt ut, när jag skulle betala i baren... Jaja, jag bjuder på den.
Kristina och jag shejkade loss ett par ggr till ASHÖG musik. Som onykter, brukar man ju va lite smått halvdöv, men de skrek verkligen i öronen på en på dansgolvet. Måste dom spela så jävla högt!? Sänk för helvete!
Sen var det dax att gå hem. De var verkligen dax. Även om jag inte trodde det då, så var det verkligen dax. Så Kristina och jag sa tack och godnatt till Carro och Lina och raglade sedan hem uppför Drottninggatan. Satte oss vid köksbordet med lite te och knäcke och ljög lite för varann. Sen....GODNATT! Vaknade upp vid halv nio o mådde väl inte som en prinsessa direkt. De smakade tequila i munnen o livet kändes allmänt mörkt. Låg o vände o vred i sängen fram till 12-hugget nånting. Då tog vi vårt förnuft till fånga och gav oss ut på en promenad. SÅ SKÖNT! Lite god Kristina-gröt på de, sen va livet ljust och härligt igen. Lyckades ta mig hem i bilen, utan att somna (farligt de där) och sen var de bara soffan och jag hela kvällen.
Men en underbar tok-afton var de allt. Älskar er mina underbara vänner! Ni förgyller verkligen mitt liv! Vad vore livet utan er? Antagligen astråkigt...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är vid dom här tillfällena man lever för. Det är då jag tänker att jag orkar en dag till. Mer Sprit & Vänner, i den kombon! Puss/Mary

Anonym sa...

Ja visst äre det så! Vad vore livet utan alla ens vänner.... Så jävla boring! Puss tillbaka /Karin