Grubbel grubbel

Härom natten kom det över mig igen. Grubblet. Vad är meningen med livet? Vad är min uppgift? Varför lever jag och varför ser mitt liv ut precis som de gör?
Och sen alla "tänk om...."
Tänk om det händer mig något. Tänk om det händer min familj eller min sambo eller mina närmsta vänner något...
Skulle jag klara det? Skulle jag verkligen fixa en sån tragedi....igen. Har redan varit med om en minst sagt omtumlande händelse. Min älskade far gick bort. Alldeles för tidigt och alldeles för fort och alldeles meningslöst. Varför?
Nu är det 4 år sen det hände, men jag kan fortfarande, helt glasklart, komma ihåg när beskedet nådde mig. Fy fan.
Ända sen den dagen är jag livrädd för att mista nån i min närhet. Totalt livrädd. Livet är så skört, så skört. Poff säger det bara o sen har det hänt. Det som inte får hända. Det man fruktar allra mest. Eller som iallafall jag fruktar mest. Döden.
Så nu undrar jag:
Ska man sitta inne på sin kammare och gömma sig för livet utanför
eller
ska man kasta sig ut hals över huvud och leva som om varje dag vore den sista....?
För många är nog svaret enkelt, men för mig är det inte alltid det.
Ibland blir jag skrämd av allt som händer världen över och jag undrar vart vi är på väg. Det händer så sjuka saker och var och varannan är lite smått störd och gör en massa störda saker.
Men sen kan man ju undra...
Vem är mest störd?
JAG eller världen utanför?

Skärtorsdag

Va ute på en liten promenix förut idag. Mötte då ett flertal små påskkärringar. Så sött. Önskade nästan att jag själv va typ 6 år igen och fick gå påskkärring. Kul de där ju!
Hoppas bara inte de kommer till vår dörr o ringer på, för godiset har jag redan ätit upp...
Kan ju slänga till dem en liten blodapelsin, men vet av erfarenhet att de inte brukar va så populärt...

GLAD PÅSK på er, mina vänner!

Sköt om er o ät inte för många ägg....

De fina livet

Nedan följer ett par bilder ur mitt händelserika liv....

Först min underbara Orkidé, som jag lyckats få att blomma om!!! Har aldrig tidigare hänt i mitt 31-årga liv, så de känns stort. Är mycket stolt över mitt skötebarn, Orkidén!

Sedan följer en smaskig bild på den underbara pizza , som jag och min sambo tillagade i fredags kväll. Den var väldigt, väldigt, VÄLDIGT god!!

Ibland är livet så fint.

Aj aj aj

Ont, de gör ont, men de går, de gör ont en stund på natten, men inget på dan ( jo på dan oxå...)
Du vet att de gör ont, de gör ont, men de går, jag har klarat mig rätt länge, jag börjar bli van...

DET GÖR OOOONT!!

My back is in pain!
Hoppas att kiropraktorn gör sitt jobb bra imorgon....men de ska vi väl tro!
Har varken tid eller lust att ha ont mer.
Det tar sååå på mina krafter.
Vill känna mig som den unga o fräscha 31-åring som jag faktiskt är...
Inte som en gammal nucka på typ 90 bast
Nu får det vara nog!
Stopp stopp stopp!
No more pain!

Än finns det hopp

Jag vet att jag för bara några inlägg sen spydde galla över den sk melodifestivalen. Att de va rena rama skräpet. Och det stod jag för då. Nu har jag förstått att de finns hopp. Efter att ha sett den 4:e delfinalen och hört Charlott Perrellis låt HERO, så känns de som om vi inte behöver skämmas över den svenska "schlagereliten" trots allt. Jag tror stenhårt på Charlottes låt! Den borde vinna finalen, om svenska folket inte gör bort sig, som de gjorde när de röstade på snusk-Christer. Och jag vågar nästan hoppas på att hon skulle kunna ta hem hela skiten i den stora finalen med den låten! Jag hoppas och tror! Heja heja Charlotte!!

Det går tungt

Lördag idag. Ganska schysst m lördag om de inte vore för ett de är så jävla grått o trist ute. Min sambo drog vid 9-tiden och när han kom in till mig i sovrummet för att säga adjö, så va min kommentar: -Fan va mörkt de är!
Trodde de va mitt i natten. Jag sov lite till, men blev ju inte piggare för det. Hade stora planer på att städa idag, men såhär vid 15.42-hugget har jag fortfarande inte gjort ett handtag. Jag blir så less. Soliga dagar kan jag tänka mig att göra storverk och energin flödar. Men så fort de blir grått o trist så e de som om nån har slagit mig i huvet m nåt hårt. Märkligt att man kan bli så påverkad. Vad e felet? Min inställning kanske? Who knows? Just nu orkar jag inte att bry mig.
Ska gå ut i köket o sätta igång diskmaskinen.
De kanske får igång mig...