Jahopp, då va de slut med arbete för denna gången. Hade tänkt jobba i helgen, men insåg att de aldrig kommer gå. Sovit väldigt dåligt inatt pga div krämpor. Noll energi på dagarna. En promeand blir väldigt kort och får jag ont, så e de bara ligg-läge som gäller. Inte så bra odds för en spa-terapeut. Så nu fick jag se mig besegrad och får spendera den sista tiden hemma, hemma o åter hemma. (Eller ja, jag kan ju självklart gå ut o åka iväg o så, men inge mer jobb.)
De flesta tycker säkert ett de låter jätteskönt, men för mig som inte jobbat så hårt de senaste året, känns de lite trist. Man går här hemma o stryker kring väggarna o de händer inte så mkt. Inte sååå jättespännande alla ggr.
Jag längtar tills vårt barn tittar ut och livet tar en ny vändning.
Jag har nog aldrig längtat så mkt efter något som jag gör nu!
