Lucia

I lördags gick jag upp med tuppen, för att fira Lucia med TV:n. I vanlig ordning gjorde jag mig en kopp te o åt några lussekatter o pepparkakor till. Mysigt värre. Firandet på svt 2 sändes fr Malmö. Finstämd musik o fint litet luciatåg. Allt va bra so far. Luciatåget hade gjort en liten turné runt om i staden och de hade bland annat besökt ett ställe för hemlösa. Man intervjuade några där för att få höra deras åsikt om lucia firandet. Då helt plötsligt började man texta vad de sa.....!? De hade man minsann inte gjort när någon annan skåning på nåt annat ställe pratade. Tyckte de kändes lite märkligt o lite synd om stackarna som skulle bli textade. Varför liksom? De va ju inte så att de va svårt o höra va de sa. Jag hörde klart o tydligt iaf.
Jaja....de slutade ljust o finstämt och när de va klart, somnade jag på soffan.
Sen blev jag aldrig riktigt mig själv den dagen.

Jag och biljäveln

I fredags var de dax igen. Biljäveln gick sönder. Mitt i en rondell i Norrköping. Tack för den. Tur i oturen så fanns det en shellmack precis i närheten som jag lyckades rulla mig fram till. Bilen stannade precis vid infarten, så jag sprang in lite snabbt på macken för att se om någon kunde hjälpa mig att skjuta undan den en bit.
På macken ägde följande samtal rum:

Jag: - Min bil har gått sönder, så jag undrar om ni kan hjälpa mig att skjuta undan den en bit. Den står lite illa till.
Expediten: - Jahaaa.... Men har du fått motorstopp då eller?
Jag: - Näe, men den går inte att köra med.
Expediten: - Är det automat eller?
Jag: - Näe...
Expediten: - Men då kan du nog köra den på startmotorn, vet du. Prova de ska du se.
Jag: - Ehhh, jaha....men den går ju inte o köra med....
Expediten: - Jo, men de e bara o lägga i tvåan. Den skuttar lite, men framåt kommer du.
Jag: - Men.....jahaa....?
En kille inne på macken har hört vårt samtal o erbjuder sig att hjälpa mig. TACK!
Han går ut till bilen och försöker flytta den, men han misslyckas.
Expediten kommer ut o frågar hur de går o killen förklarar läget. Att det inte går att få i nån växel osv....
Expediten: - Jahaa, åhfan. Men då får vi hjälpas åt att flytta bilen då.
MEN DE VA JU FÖRHELVETE DE JAG BAD OM FRÅN BÖRJAN, GUBBJÄVEL! VARFÖR INTE LYSSNA PÅ MIG? TROR DU ATT JAG HADE STÄLLT BILEN MITT I INFARTEN OM JAG HADE KUNNAT FLYTTA PÅ DEN SJÄLV? VA? IDIOT!
Vi hjälptes åt att ställa bilen på parkeringen som fanns intill. Jag tackade för hjälpen o satte mig i bilen o grät en skvätt o väntade på min fantastiska sambo, som skulle komma in till min undsättning. Jag kände mig minst i hela världen.
Jag hatar bilar som går sönder och jag hatar gubbjävlar som jobbar på mack, som tror att de kan trampa på mig med deras besserwisser sätt. Men stort tack till killen som hjälpte mig (eller iallafall försökte) Guldstjärna till dig!

Snö

Jay!
Idag (inatt) kom det äntligen lite snö igen! De får gärna komma mer dock!
Hoppas det får ligga kvar nu, för på julen ska de banne mig va snö!
Annars blir de ju ingen feeling liksom...
Mer snö åt folket!

Båtliv 2

Igår va de dax för ett nytt avsnitt av "Färjan". Det sista för säsongen, tyvärr.
Håkan fick napp på telefonnumret, som han fått av en tjej förra programmet. Kul för honom.
Detta avsnitt fanns de oxå med en annan stor båtåkare. En som va i stil med Rut, om inte värre. De visade sig att hon åker med ca 2-3 ggr i veckan!! Va fan!? Har inte folk nåt liv? Sitta o åka Finlandskryss dagarna i ända, ska de va nåt de? Tydligen!? Hon kallade sig för "Spidermorsan" Hon hade en massa spindlar hemma o även tatuerade på sin kropp. Hon hade 5 st i sovrummet som hon sov tillsammans med! (inte i sängen hoppas jag) Hon tyckte även om att skriva dikter. Hon hade skrivit en dikt till kryssningsvärden, Per. Hon kopierade den o gav den sedan till honom i ett kuvert. Han blev visserligen glad, men jag vet inte.....vuxna människor som skriver dikter till varann.....känns nästan lite utvecklingsstört. Men vem e jag o sitta här o dömma....
Jaja. De kändes lite sorgligat att detta sorgliga, men ack så roliga program är slut för den här ggn. Hoppas de kommer tillbaka!

Båtliv

Klockan 20.00 på kanal 5 går de ett ganska underhållande men lite smått sorgligt program, kallat "Färjan" Det brukar jag titta på. Igår handlade de mest om en kvinna vid namn Rut, som åker med båten väldigt ofta. Jag förstår inte vad hon får pengar ifrån, eftersom hon inte verkar ha nåt jobb...? (Hon åker ju alltid båt...!?) Hon verkar inte ha alla hästar i hagen heller , om du frågar mig. Men de kanske bara e min fördomsfullhet som spökar. Hon kanske visst har ett jobb o hon kanske visst har alla hästar i hagen. Men jag e tveksam. Skitsamma. Igår fick man reda på att hon var väldigt troende (de ante mig) och att hennes uppgift, "kall" var att försöka få folk att förstå att gud älskar dem, no matter what. Helt plötsligt, när hon stod o pratade m folk så sa hon -Men du vet väl att gud älskar dig? Bla bla bla.... För en troende kanske de låter jättefint o vackert. I mina öron låter de mest lite patetiskt.
Men! Programet ger mig lite underhållning i en timme, även om de flesta medverkande känns lite sorgliga. Då menar jag även resenärerna. Skitsamma. Jag gillar måndagar kl 20.00. För då får jag titta på "Färjan" och gotta mig lite i andras bekymmer lr glädje.

Dubbelmoral? Oh yes!

Jag har alltid trott att jag är en kvinna utan dubbelmoral. Att jag är en ädel kvinna utan konstiga eller oförsvarbara åsikter. Att jag är en hyvens tjej helt enkelt.
Jag är Hälsoterapeut till yrket o försöker leva upp till det oxå. Jag gillar inte tillsatser, vaken i mat eller kosmetika/hudvård. Jag försöker undvika det så gott det går och jag rekommenderar det inte till någon annan heller.
Men häromdagen sprack det. (de va inte första ggn, men ändå)
Jag åkte till Mc Donalds och åt. Sen åkte jag direkt till Hälsomässan.
Men jag måste ändå säga att nånstans står jag lite för min dubbelmoral.
Jag är ju trots allt bara människa jag med.

NEJ!!

Varför kan jag inte lära mig att säga NEJ!? Ska de va så jävla svårt!? VA!?
Bara för att jag inte lyckades forma min mun till dessa tre bokstäver igår kväll så kommer det en försäljare till oss ikväll , som ska städa vår soffa.....!?
Jovisst, de e gratis o vi behöver inte köpa något....Men ändå!
Fan, fan, fan!
Ibland blir jag så trött på mig själv!

Hm...

De e förskräckligt va de bloggas på den här sidan....
De e ju knappt så att folk hinner läsa ikapp...
Ja vet!
Jag ska kamma mig o sätta igång me bloggandet...
Promis! (fingrarna i kors)

Snart...

Inom en väldigt snar framtid kommer här bloggas om en resa till Rhodos, med "all inclisive", extra benutrymme i planet och en extremt snyggt solbränd kropp...
Snart....

Glass i stora lass i Söderköping

Känslor

Jag visste det redan innan, men ändå kändes det som om jag blev överkörd igen.

Än en gång fick jag det bekräftat. Att du trots allt är en aningens bättre än jag.

Jag sliter med mina känslor. Du är inte ett dugg bättre än jag. Ingen är bättre än jag. Jag är minst lika bra som du och alla andra. Alla är bra på sitt sätt. Jag är jag. Du är du.

Ändå drar jag ner mig själv i träsket. Blir sårbar och ynklig. Tårar vill tränga fram istället för ilska.

Säg nåt då! Tala ut nån gång! Ligg inte bara där och låt dig bli trampad på. Stå upp för dig själv och dina känslor nångång! Det är fan på tiden!

Sagan om motoroljan o huggormen

Igår (söndag 8/6) åkte jag hem, efter att ha lapat sol vid sjön Skiren. Av någon anledning åkte jag över Butbro hem... En anledning som antagligen var meningen... Jag ska precis svänga ut på Norrköpingsvägen mot Finspång, när jag får syn på en kvinna som står o viftar hej vilt med armarna. Jag stannar och hon öppnar dörren och undrar om jag kan hjälpa henne. Det visar sig att hon och hennes man fått problem med bilen (den läcker olja) och hon undrar om jag kan köra henne till en mack, så hon kan köpa motorolja. Väluppfostrad som jag är, så ställer jag självklart upp med att skjutsa henne till en mack. När vi återkommer till hennes bil så råkar jag köra över något som ser ut som en pinne.... På väg tillbaka ser jag att det inte alls va någon pinne, utan en HUGGORM som ligger o kvider på marken. Opps... Jag stannar dock inte bilen denna gång för att hjälpa ormen, även om jag tyckte lite synd om den.
Man måste ju dra gränsen för välgörenhet nånstans...

Sen sist

Även om jag ibland tycker att mitt liv är rätt innehållslöst o lite småtrist, så har jag iaf sen mitt senaste blogg-inlägg lyckats göra följande:
Varit i Göteborg
Jobbat
Sett den hemska upplösningen av den alldeles för långa följetongen Eurovision song contest
Solat och lyckats bränna mig
Varit på vattengympa
Åkt vattenrutchkana o känt mig som ett barn på nytt
Läst ut en svinbra bok (Boven i mitt drama kallas kärlek - Unni Drugge)
Tvättat en jävla massa tvätt
Shoppat skor och jacka
Städat
Så livet rullar tydligen på, även om jag ibland tycker att det står helt stilla...

Sommar...

Klarblå himmel med några lätta molnslöjor, gröna trädtoppar som vajjar lite försiktigt i den svaga vinden, solvarma hustak, blommor i balkonglådan, en bok i knät och svag musik som strömmar ut från radion i köket...
De e fint o leva nu...

Mitt hem i svartvitt

Tid

Läste några mycket kloka rader i min kvällslektyr igår...

...det är bra att du känner ditt hjärta. Jag tycker att vi ska känna livet, jag tycker att vi ska utsätta oss för smärta. Men i vårt samhälle är det inte tillåtet. Människan har i alla tider använt sin klokhet till att avskaffa obehag. Allt ska vara lätt, och det får inte ta tid. Jag avskyr engångsbestick och färdiglagat. Snabbris.Chokladdryck och pulverkaffe. Färdigbakat bröd. Sådant. Livet tar ju tid. Vi måste ge varandra tid....

Så sant som de va sagt! Jag kan ibland känna att jag jagar tid.
-Vilken tid ska vi ses? - Vilken tid ska vi äta? - Vilken tid kommer du hem? osv.... Tid, tid, tid. Hela livet kretsar ju runt den där jävla klockan. Ibland har jag inte tid att jaga tid... Jag vill bara "vara" o inte stirra på dessa sekundvisare som tickar framåt....en sekund närmre döden.
Att hela tiden behöva stressa för att vara klar en viss tidpunkt. Att inte få vara klar när jag ÄR klar. Att hela tiden anpassa sig efter klockan.
Ibland vill jag bara skita i tiden och köra mitt eget race, men de går ju inte om man ska tillhöra samhället. Då måste man leva efter klockans 24 timmar.
Om bara tiden kunde gå lite saktare ibland....
Så jag hann med....

Good girl

Idag har jag varit en duktig flicka och sökt hela 2 st jobb!!
Kändes fint att jag äntligen fick ändan ur och gjorde de enda rätta.
Men jag förstår fortfarande inte varför jag är så jävla seg när det gäller att göra saker som dessa. Hur jobbigt och svårt är det på en skala? Jag fattar inte hur jag tänker ibland.
Men de ska vi inte gå in på nu, för de är en annan historia. Nu tänker jag bara va äckligt nöjd över min prestation idag och luta mig tillbaka o klappa mig på axeln.
Bra jobbat, Karin!

Må bra-hormon kick

Yoga och massage! De e livet de! Speciellt om man först får massage och sen går o yogar. Mmmmm...lovely! Kände mig vig som en panter ikväll!
Underbar känsla!
Synd bara att massage inte är ett stående tema på torsdagar innan yogan.
Imorgon är de fredag.
De känns oxå rätt nice...

Me, myself and I

Det är konstigt. Att jag, som faktiskt är sambo, har ganska många vänner och en familj, är så ensam. Bara för att jag inte har ett jobb (förutom vissa helger då). Nu "tvingas" jag gå hemma och stöta och umgås med mig själv, iaf mer än hälften, av dygnets alla timmar.
Det är konstigt, det är det.
Ingen kommer och ringer på dörren. Ingen ringer på telefonen. Ibland piper det ett sms.
Jag skyller inte på någon och jag tycker inte synd om mig själv. Jag bara konstaterar att det är så. Och jag tycker det är lite konstigt.
Det tycker jag.
Jag undrar vad som är meningen med detta?
För nån mening måste det ju ha.

Grubbel grubbel

Härom natten kom det över mig igen. Grubblet. Vad är meningen med livet? Vad är min uppgift? Varför lever jag och varför ser mitt liv ut precis som de gör?
Och sen alla "tänk om...."
Tänk om det händer mig något. Tänk om det händer min familj eller min sambo eller mina närmsta vänner något...
Skulle jag klara det? Skulle jag verkligen fixa en sån tragedi....igen. Har redan varit med om en minst sagt omtumlande händelse. Min älskade far gick bort. Alldeles för tidigt och alldeles för fort och alldeles meningslöst. Varför?
Nu är det 4 år sen det hände, men jag kan fortfarande, helt glasklart, komma ihåg när beskedet nådde mig. Fy fan.
Ända sen den dagen är jag livrädd för att mista nån i min närhet. Totalt livrädd. Livet är så skört, så skört. Poff säger det bara o sen har det hänt. Det som inte får hända. Det man fruktar allra mest. Eller som iallafall jag fruktar mest. Döden.
Så nu undrar jag:
Ska man sitta inne på sin kammare och gömma sig för livet utanför
eller
ska man kasta sig ut hals över huvud och leva som om varje dag vore den sista....?
För många är nog svaret enkelt, men för mig är det inte alltid det.
Ibland blir jag skrämd av allt som händer världen över och jag undrar vart vi är på väg. Det händer så sjuka saker och var och varannan är lite smått störd och gör en massa störda saker.
Men sen kan man ju undra...
Vem är mest störd?
JAG eller världen utanför?

Skärtorsdag

Va ute på en liten promenix förut idag. Mötte då ett flertal små påskkärringar. Så sött. Önskade nästan att jag själv va typ 6 år igen och fick gå påskkärring. Kul de där ju!
Hoppas bara inte de kommer till vår dörr o ringer på, för godiset har jag redan ätit upp...
Kan ju slänga till dem en liten blodapelsin, men vet av erfarenhet att de inte brukar va så populärt...

GLAD PÅSK på er, mina vänner!

Sköt om er o ät inte för många ägg....

De fina livet

Nedan följer ett par bilder ur mitt händelserika liv....

Först min underbara Orkidé, som jag lyckats få att blomma om!!! Har aldrig tidigare hänt i mitt 31-årga liv, så de känns stort. Är mycket stolt över mitt skötebarn, Orkidén!

Sedan följer en smaskig bild på den underbara pizza , som jag och min sambo tillagade i fredags kväll. Den var väldigt, väldigt, VÄLDIGT god!!

Ibland är livet så fint.

Aj aj aj

Ont, de gör ont, men de går, de gör ont en stund på natten, men inget på dan ( jo på dan oxå...)
Du vet att de gör ont, de gör ont, men de går, jag har klarat mig rätt länge, jag börjar bli van...

DET GÖR OOOONT!!

My back is in pain!
Hoppas att kiropraktorn gör sitt jobb bra imorgon....men de ska vi väl tro!
Har varken tid eller lust att ha ont mer.
Det tar sååå på mina krafter.
Vill känna mig som den unga o fräscha 31-åring som jag faktiskt är...
Inte som en gammal nucka på typ 90 bast
Nu får det vara nog!
Stopp stopp stopp!
No more pain!

Än finns det hopp

Jag vet att jag för bara några inlägg sen spydde galla över den sk melodifestivalen. Att de va rena rama skräpet. Och det stod jag för då. Nu har jag förstått att de finns hopp. Efter att ha sett den 4:e delfinalen och hört Charlott Perrellis låt HERO, så känns de som om vi inte behöver skämmas över den svenska "schlagereliten" trots allt. Jag tror stenhårt på Charlottes låt! Den borde vinna finalen, om svenska folket inte gör bort sig, som de gjorde när de röstade på snusk-Christer. Och jag vågar nästan hoppas på att hon skulle kunna ta hem hela skiten i den stora finalen med den låten! Jag hoppas och tror! Heja heja Charlotte!!

Det går tungt

Lördag idag. Ganska schysst m lördag om de inte vore för ett de är så jävla grått o trist ute. Min sambo drog vid 9-tiden och när han kom in till mig i sovrummet för att säga adjö, så va min kommentar: -Fan va mörkt de är!
Trodde de va mitt i natten. Jag sov lite till, men blev ju inte piggare för det. Hade stora planer på att städa idag, men såhär vid 15.42-hugget har jag fortfarande inte gjort ett handtag. Jag blir så less. Soliga dagar kan jag tänka mig att göra storverk och energin flödar. Men så fort de blir grått o trist så e de som om nån har slagit mig i huvet m nåt hårt. Märkligt att man kan bli så påverkad. Vad e felet? Min inställning kanske? Who knows? Just nu orkar jag inte att bry mig.
Ska gå ut i köket o sätta igång diskmaskinen.
De kanske får igång mig...

Jävla skitdag

Idag va det INTE min dag.
Har varit på kasst humör nästan hela dagen, tjafsat i tvättstugan med några skojare som jag inte kunde kommunicera tillräckligt bra med, bränt smöret i kastrullen när jag skulle laga mat, cyklat iväg till yogan för att efter bara typ 5 meter konstatera att mp3-spelaren behöver laddas igen. Tyst som i graven.
Som TUR är, så har jag en väldigt trevlig yoga lärare, som lämnade ut en av sina yoga-skivor till mig.
Så nu kan jag sitta tyst på min kammare o lyssna o njuta o meditera.
TACK!

Imorgon ska jag till frissan! Nice!

KENT

"Jag behövde en hundradels sekund
Nu när jag tagit beslutet är jag lugn
Visioner i mitt huvud när du ler

Jag har hittat nånting vackert, vännen, ser du vad jag ser?

Jag är nästan som du

Och du är som jag när du dansar

Har aldrig träffat nån som du

Du är som jag när vi dansar

Musik non stop till slut"

Lyllos mig

Jag känner mig jävligt lycklig just nu. Det finns 3 anledningar till detta....eller rent av 4 eller 5 kanske... Ja ja...skit samma. Jag har iallafall köpt mig en ny, fin cykel! Den har 7 växlar och är ljung-färgad (dvs grålila) As-snygg! Igår cyklade jag till Lotorp och tillbaka på den. Ca 8 km. Bra gjort av mig! Funderar på att ta en liknande tripp idag.
Sen har jag börjat på Yoga! Så underbart skönt! 75 min som bara är min tid. Fokus på bara mig själv. Så härligt att få unna sig det.
Och sen var det Dansaerobicsen då. Eller träningen i största allmänhet. Har äntligen kommit igång lite ordentligt med träningen. Så underbart! Kroppen skriker efter mer. En härlig känsla att ha.
Övrigt lyckorus just nu är att jag ska på KENT konsert ikväll och att min syster och hennes 3 underbara barn kommer till oss i morgon och stannar till tors!
Jag är äckligt nöjd just nu!
Lyllos mig!

Hej då, schlagern!

Nu får det fan va nog!
Har länge varit en schlager fantast, men de senaste åren har jag blivit mer o mer skeptiskt till detta årliga spektakel! Och igår va nog droppen! Hur i helvete kunde Chrsiter Sjögren går vidare till final!!?? Det är för mig helt obegripligt!! Hur tänkte svenska folket när de ringde och röstade på honom?? Han gjorde ju för fan parodi på sig själv!
Jag är i chocktillstånd!
Tur jag ska på konsert nästa vecka, så jag slipper se skiten!
Bye bye, schlagern!!

Hurra hurra

Idag e de min födelsedag! Inte så mkt o skryta me, men ändå...
Jag är bakis och solen skiner. Hade helst velat ligga på sofflocket hela dagen, men de kommer div släkt hit och jag ska bjuda på god cheesecake. Får väl sitta o se glad o söt ut i några timmar, sen kanske jag kan återgå till sofflocket igen...

Så det kan bli ibland...

(Snodde de här från Lindas sida. De va så underbart bra. Tack Linda!)

Sydsvenska Dagbladet:
Våldtäktsman dömd till 2 år i Eslöv
(Fy för att tillbringa 2 år i Eslöv!)

21-åringen anhölls misstänkt för grov stöld av åklagare.
(Åklagare är hett eftertraktade på Svarta börsen har jag hört!)

Nordvästra Skånes Tidningar:
Mannen dog medan kvinnan avled.
(Och skillnaden är...?!)

Örebrokuriren:
Gynekolog hittade knarkgömma.
(Var undrar man genast?!)

Svenska Dagbladet:
Färre gökar i södra Sverige.
(Vilket låter märkligt med tanke på hur många barn som fötts hittills i år!)

Ingen av de omkomna hade livshotande skador
(Istället dog de av...??)

Uppsala Nya Tidning:
Högsta Domstolen prövar manlig omskärelse.
(Tur att man inte är anställd där...)

Bergslagsposten:
Inga spår efter skidåkare.
(Han måste ha flugit fram)

Huset som brann ned till grunden blev totalförstört.
(Nähä...?)

Ölandsbladet:
Mindre poliser till Borgholm.
(Vad är maxlängden?)

Helsingborgs Dagblad:
Vi skriver alt dåligare.
(Det jör vi vel inte!)

Dagens Nyheter:
Audis dieselversion av A8 imponerar med sin låga bensinförbrukning.
(Inte undra på!!)

Expressen:
Svältdöd blir vardagsmat.
(Vad blir då festmat?)

Dagen:
Lam pojke bortsprungen.
(Hur lam var han sa du?)

Aftonbladet:
Arbetslösa har rätt till dagisplats.
(Då är de ju åtminstone sysselsatta!)

Polisen grep torsk i fiskhamnen.
(Var hittar man annars torsk?)

Storgråtande bedyrade den 30-åriga porrstjärnan sin oskuld.
(Yeah right!)

Östersundsposten:
Krockade med älg på motorcykel.
(Kör älgar motorcykel...?)

Metro:
Yrkesmördare misstänkt för mord.
(Vadå, han gjorde ju bara sitt jobb!!)

Tre greps för våldtäkt på Finlandsfärja.
(Hur stor är sannolikheten att det finns TRE män som tänder på Finlandsfärjor?)

Handy (wo)man

Idag åkte julen ut (iallafall de lilla "julpynt" som vi haft här hemma...) Skönt! Medans jag plockade undan och plockade fram kom jag på att jag varit lite less på vår lampa i köket. Inga större fel på den, men jag var trött på den helt enkelt. Hittade en lampskärm i vårt alltiallo/skräp/skit/alltmöjligt-garderob. Jag klurade lite och tänkte att den nog skulle kunna passa. När jag skulle ta ner den andra lampan, såg jag att de fattades en kontakt och en lös sladd bara hängde där lite fint. (Hmm...Måste jag vänta på att min elektriker-sambo kommer hem...?) Nääää... De här fixar jag själv! Jag pillade lite och skruvade lite o vipps så hängde den nygamla lampan där o lös så vackert.
Ibland är jag så jävla händig!
Guldstjärna till mig!

Hur va det nu igen...

Brukar aldrig ha nåt nyårslöfte, eftersom jag är så jävla bra på att ljuga för mig själv och inleda mig i diverse frestelser. MEN detta nyår bestämde jag mig lite halvt som halvt för att sluta/dra ner väldigt mycket på godis och andra sötsaker. Varför? För att de e så jävla onödigt att proppa i sig, helt enkelt. Men idag efter god middag och några glas rödvin, så sög det lite i sockertarmen och eftersom vi i vår familj är så duktiga på att inte ha godsaker hemma (jag äter alltid upp det) så fick jag laga till mitt godis själv. Jag kom ihåg att jag för länge länge sedan gjort kola i micron och tänkte att de skulle jag nog slå till på. Sagt och gjort. Hittade ett recept på nätet, som jag hade alla ingredienser till. Skjuts in i micron o klart på ca 5 min. Ye, right... Luktade bränt i hela köket och kolan var lite smått stenhård... Sög på några bitar, men tom jag, gottegrisen själv, kunde vara utan.
Sååå, hur va de nu igen...?
Inget godis, tack!