Jag blir så förvirrad ibland. Och trött. Och lite förbannad. Och lite ledsen. Men mest förvirrad. Jag träffar gång på gång människor som ska tala om för mig vad jag ska göra. Jag är nybliven Hälsoterapeut, en väldigt stolt sådan dessutom. Nu har jag inget jobb och det är ju lite stressande ibland, men för det mesta känns det lugnt o fridfullt, för jag vet att det kommer ordna sig till slut. Det känns sådär lungt o härligt tills jag träffar nån som ska tala om för mig vad jag ska göra.
-Jaha, du e sån massör nu. Ja men då vet jag vad du kan göra. Du kan väl ringa dom o dom. De har jättemycket o göra har jag hört.....bla bla bla.
ALLA vet vad jag ska göra. ALLA utom JAG själv. Tydligen. Jag sprängs snart inombords av alla goda ideér o tips om jobb hit o dit. Jag vet att de bara menar väl och jag är djupt tacksam över deras omsorg för mig. För jag antar att det är de de handlar om. Men jag HATAR att alla ska tala om för mig hela tiden, vad jag ska göra. Jag HATAR att jag tillåter mig själv att bry mig om vad alla andra tycker att jag ska göra. Jag kan ju faktiskt stå där o le åt alla bra ideér och sen gå hem o skita i det. Jag kan ju faktiskt göra det. Men jag funkar inte så. Jag suger åt mig av allt jag hör och ser varje dag och sen fastnar det där inom mig, tills jag nästan kvävs och inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Usch o fy. HATAR, kanske va ett starkt ord att använda förut, men jag gillart inte, det jag gör INTE!
Jag tror att det handlar om att jag känner mig som ett litet barn i dessa situationer.
-Men lilla, Karin. Har du inget jobb? Men jag kan hjälpa dej, ska du se. Gör såhär o såhär. Det skulle passa dig. (De säger inte riktigt så ordagrant, men så låter det i mitt huvud)
Vaddå passa mig? Va fan vet folk om vad som passar mig eller inte? Det vet jag bäst själv, tack o adjö! Jag är inget barn som behöver hjälp med mitt liv. Jag är Karin, 30 år, som klarar sig alldeles utmärkt på egen hand!!
Jag blir så jävla trött!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar