Jag älskar att sjunga. Helst ensam i mitt vardagsrum, med karaokemicken (urkopplad) i högsta hugg, eller i bilen, högt som fan! Jag har nog varit sångerska i mitt förra liv, eller oxå ska jag bli det i mitt nästa. Jag tror det. Stenhårt. Varför skulle jag annars digga de så himla mycket och vara så jävla bra på det? För jag sjunger jävligt bra. Iaf när jag är ensam. Inte bland folk. De är som att jag får en annan röst då? Jag sjunger tyst och mesigt och det låter inte alls bra. Men när jag är ensam, då jävlar. Då sjunger jag tillsammans med alla mina idoler som om vi vore ett med varann. Så härlig känsla. Synd bara att ingen får uppleva det. För jag är ju som sagt bäst när jag är ensam. Fast nu ljög ja lite... Det finns en som jag sjunger tillsammans med. Kristina. Min kära, älskade Kristina. Hon och jag brukar sjunga i bilen. Högt som fan och vi är alltid bäst! Vår bästa är nog "Du måste finnas" med Helen Sjöholm. Den kan vi köra gång på gång och vi blir bara bättre coh bättre för varje gång. Inget slår oss, när vi kör land och rike runt i bilen. Då är vi kungar....eller drottningar kanske passar bättre....whatever...Vi är bäst iaf. Inget snack om saken.
By the way...Jag kan dansa oxå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar