Snillen spekulerar

Något som man måste stå ut med när man ser på sport, är dessa småtröga sportkommentatorer. De sitter där i sina små bås och vräker ur sig det ena efter det andra. De säger säkert en del bra saker och kan säkerligen en massa om sport, som vi vanliga svenssons inte har en aning om. Men ibland så vet jag inte riktigt hur de tänker.
Ett exempel är följande, som jag hörde under herrarnas 100 m häck kval.
- Och han hoppar över sista häcken för att vara säker på att komma i mål...
Ehh...? Så vitt jag vet så är det hela grejen med häck. Att man just hoppar över häckarna.
Han mena säkert att han hoppa på säkerhet eller nåt likn, för att inte snubbla eller nåt. Men det lät jävligt ointelligent när han sa det.
Jag skrattade ganska länge åt den kommentaren. Och det säger kanske mer om mig än om honom.
Men det skiter jag i.
Jag gillar inte sportkommentatorer.
Så är det bara.

Sportnörd!

Är väl inte så ovanlig att bli sportnörd i dessa VM-tider, men jag har blivit riktigt fast i träsket! Tänkte stilla för mig själv, när allt började för ca en vecka sen att "ja ja, kan väl kolla lite på VM då" Och nu e jag helt uppslukad av det! Om bara några minuter är det dax för herrarnas höjdhopps-final och jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen med mig själv. Och lite senare sen är det dax för damernas 100 m häck - final. Vet inte om jag törs se den. Herregud så spännande!! Nu måste jag ut till soffan, så jag inte missar allt!!
Det här trodde jag aldrig om mig själv...

Kondomexperten

Askul!
Tack, Linda! Ja snodde den fr din sida....(hehe)
Enjoy!

http://youtube.com/watch?v=1M2ye2LbypU

You give lova a BAD name

An angels smile is what you sell
You promise me heaven, then put me through hell
Chains of love got a hold on me
When passions a prison, you cant break free
Youre a loaded gun
Theres nowhere to run
No one can save me
The damage is done
Shot through the heart
And youre to blame
You give love a bad name
I play my part and you play your game
You give love a bad name

You give love a bad name!

Spindeln i nätet

"Va gö´ru nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig? De va alldeles för längesen vi sågs"

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera mina känslor just nu...
Ena stunden känner jag mig trött på att alltid(9 fall av 10) fixa o dona olika dejter med folk hit o dit...å andra sidan e jag rätt nöjd med mig själv som lyckas med just detta!
Jag vet att jag borde vända mina negativa tankar till ngt positivt....men ibland så orkar jag bara inte!!
Varför är det ingen som undrar vad just jag gör idag, imorgon elller nästa vecka? Varför är det ingen som tar bussen/bilen/tåget/flyget till mig och hälsar på lite spontant (eller ospontant oxå för den delen) Vad är det alla andra gör som är så viktigt, som inte jag gör? Varför ringer ingen till mig?
Ibland har jag lust att sitta tyst på min kammare och vänta ut alla, men de känns lite halvt omoget, så de gör jag inte.
På nåt konstigt jävla mongo-sätt, så känner jag mig bortglömd, utnyttjad och allmänt nedstämd över detta. Jag borde egentligen vara jävligt glad över att jag har så underbara vänner som jag har. Att jag har någon överhuvudtaget! Och jag är nog glad. Fast inte just idag. Inte just nu.
Jag är ledsen mina vänner, som ev läser detta.
Men de här min sanning idag.
Imorgon är den kanske något helt annat...

I goda vänner lag

Igår va det fest! Min kära vän Johanna, hade 30-års kalas! Hon bjöd på svingod mat, vin och delikat efterrätt! Mumsfillibabba!! Åt tills magen stod i 4 hörn (och 8 snibbar) De va kalas, kalas, kalas. Roliga diskussioner om heminredning och div annat. Musiktävling a´la "Så ska det låta". Skratt och fniss och roliga kommentarer på balkongen. Och som pricken över i:et, fick jag nog den finaste kommentaren ever, so far.
Johanna sa till mig: - Dig, Karin, vill jag vara med om det blir krig...du är så klok och fin.
Jag känner mig mycket hedrad!
Love you, kära Johanna. Om det, mot förmodan, blir krig....då är det du och jag mot världen!
Det lovar jag dig!

Hett tips

Om man inte gillar att diska sådär värstans mycket (vilket de flesta säkert inte gör) så kan jag rekommendera att man köper ett diskmedel som luktar gott gott gott....typ Grumme! Själv använder jag för tillfället "Grumme - hav" Luktar nåt så jävla gott, så det finns nästan inte! Nu gör jag inte annat än o står o diskar hela dagarna.... Idag städade jag t.o.m badrummet med mitt väldoftande diskmedel.
Jag känner mig nöjd!

Duktig flicka

Idag har jag gjort en massa bra saker! (Bra där, Karin! *klappa på axeln*) Jag har nästan bockat av alla mina "göra-saker" på listan. Endast en sak kvar, men den vill jag suga lite till på... Jag kompenserade upp det med att göra lite andra saker, som inte stod med på listan. (ibland e jag så jävla smart)
Hittills är min dag underbart bra!
Tur att jag gick upp imorse!

Utanför mitt fönster ser jag nu att de flyger med en sån där drake... Ser härligt ut.
Kanske skulle köpa mig en sån...?
Oj, nu fastna den i trädet....kanske inte ska köpa mig en sån, trots allt...

Några av mina underbara vänner, har sagt så mkt kloka saker till mig den senaste tiden. Saker som jag egentligen skulle kunnat komma på själv och som jag egentligen redan vet, men som låter så himla bra när de säger det.
Tusen tack, för dessa ord!
Det har fått mig att komma på bättre tankar och fått mig på bättre humör.
Berikat min dag, helt enkelt.
Utan er vore jag.....kanske.....en aningens aning.....lite lite....oklok.

Puss och kärlek till er alla, denna underbara dag!

Tick tack, tick tack...

Spending my time, watching the days go by.
Feeling so small, I stare at the wall,hoping that you think of me too.
I'm spending my time.

Sko-problem

"Hej bullen! Jag är en tjej på 30 jordsnurr som har ett problem...."
Typ...
Inget världsproblem, men jävligt irriterande! Min fötter är CP!! Vad jag än har för skor på mig, de kan va typ 3 år gamla, så får jag fortfarande skoskav av dem! Helt jävla fucking unbelivable!? Jag tänker på morgonen "de här skorna kan jag ha hela långa dagen o trampa runt i, de kommer bli skitbra" NOT!! Mot slutet av dagen har jag ändå fått nån liten jävla blåsa, som gör skitont och så måste jag typ gå barfota resten av dagen. Fan! Mina fötter måste hata mig!? Va har jag gjort dem, egentligen?? Jag bara undrar? Jag kanske skulle gå till en fotvårds-tjosvejsan och ge dem lite kärlek. Det kanske skulle uppskattas? Ska fan göra det!
End of story!

Skärpning

Jag är nog den lataste personen i hela världen. Jag gör inte många knop om dagarna. Inte just nu iaf. För de mesta bryr jag mig inte så mkt, men ibland mår jag riktigt dåligt över det.
Igår gjorde jag en lista över saker som jag skulle göra idag. Jag har hittills "bockat av" EN sak av fyra möjliga. Varför gjorde jag inte allt på en gång? Nä, skjut upp allt några dagar till, vettja! De e ju så mysigt o ha saker hängandes över huvét hela tiden.
Fan, när ska jag lära mig!!??

Poppis

9 kommentarer på förra inlägget! Måste vara rekord...? Visserligen jag själv som skrivit några, men ändå. Jag är så jävla poppis! Jay! Kanske skulle firas på nåt sätt? Kanske skulle gå ut? Lämna lgh och internet-världen för en stund?
Tål att tänkas på...

Intressant eller inte?

Jag undrar om någon läser min blogg? Egentligen bryr jag mig inte, men lite nyfiken är jag allt. Det skulle lika gärna gå precis lika bra med penna och papper, men de känns inte lika exklusivt liksom. "BLOGG" känns så stort, så hippt, så.....så....jag på nåt vis. Jag är allt en liten exibitionist. Gillar att visa upp mig. Stå i centrum. Fast på mitt egna lilla vis då, förstås. Lite i smyg, men ändå för hela världen. Konstigt, kanske? Men jag ÄR konstig. Annorlunda. Inte som andra. Jag vill inte va som andra. Och de gör mig speciell. Jag vill va speciell. Jag ÄR speciell.
Jag är stolt över mig själv!

Allt eller inget

Sån är jag. Äta kakan, men helst samtidigt ha den kvar. Jag vill ha allt. Som en bortskämd jävla unge.
Förhoppning och tro. Alltid samma visa. Förberedd till max. Sedan. Platt fall. Besvikelsen är stor. Om så bara för en kort stund. Tillbaks till ruta ett. Tugga, svälj, gå vidare. Tugga, svälj, gå vidare. Gång på gång. Samma visa. Igen och igen.
När ska jag lära mig? Måste jag lära mig? Kan ingen annan lära sig? Är det inte deras tur nu? Kan ingen annan ändra sina planer? Göra något för min skull? Offra sig en smula? Rucka på sina rutiner? Jag har ju gjort det i hela mitt liv. Ändrat mina planer. Ruckat på mina rutiner. Offrat mig en smula. Bara för att få se deras nöjda miner och glittrande, lyckliga ögon. De fick som de ville. Ännu en gång. Jag stod tillbaka. Ännu en gång. Till vilken nytta?
Det är slut med de nu. Jag tänker kräva tillbaka allt jag gett. Varenda liten sekund. Allt. Allt. Allt. Det är min tur nu. Min tur.
Bara min.

Du

Som en virrvelvind in i mitt liv.
Bara sådär.
Helt plötsligt.
Utan förvarning.
Jag föll.
Pladask.
Du bjöd in.
Jag följde efter.
Du stelnade till.
Jag backade.
Du bjöd in.
Igen.
Jag följde efter.
Igen.
Du stelnade till.
Igen.
Jag backade.
Igen.
Ett spel.
Dina regler.
Dina behov.
Dina krav.
Jag följer.
Utan att tänka.
Kravlöst.
Gång på gång går jag in i fällan.
Gång på gång blir jag sårad.
Mitt fel.
Ditt fel.
Någons fel.
Jag vill inte.
Jag orkar inte.
Jag vill.
Jag hoppas.
Jag längtar.
Hjärtat bultar.
Varmt och kärleksfullt.
Allt är bra.
Allt är fint.
Allt rasar samman.
Hjärtat slutar slå.
Kallt och stelt.
Ingen värme kvar.
Jag är lurad.
Igen.
Du har lurat mig.
Igen.
Tankarna snurrar.
Jag blir yr.
Vill fly.
Vill bort.
Vill inte.
Vill inte känna.
Vill inte hoppas.
Orkar inte.
Kan inte.
Ska inte.
Vill vara fri.
Fri från dig.

Underbar tok-afton

Party all night long, var det i lördags. Jag och mina underbara vänner, Carro, Kristina och Lina, hade samlats för lite skön samvaro hemma hos Carro. Tacobuffén var uppdukad, glasen var fyllda med vin och till efterrätt bjöd lilla jag på svingod cheesecake! Allt var tipp topp! Möjligtvis att vi kunde ha skippat tequilan... Men men. Vi sjöng (skrek) till Elvis och Bon Jovi. Äntligen fick jag visa upp mina underbara sångröst, som jag skrytit om så mycket....hmmm. Jaja. Vi va bäst iaf. Vi ägde denna afton, som om den bara tillhörde oss. Och det gjorde den oxå. Efter att ha tagit oss samman lite, gick vi ner på stan för att "shejka lite ass". De va svinlång kö till Palace, så de blev Hugo´s istället. Därinne beställdes det mer vin, som vi då tyckte va en svinbra idé, men som dagen efter kändes lite onödigt. Jag var iaf skitstolt över att jag kommit på att jag kunde förvara mina pengar i behån, eftersom jag inte hade några fickor...(undra var killar förvarar sina pengar, när dom inte har några fickor på byxorna...) Jag tyckte de va skitsmidigt. Såg väl dock mindre smidigt ut, när jag skulle betala i baren... Jaja, jag bjuder på den.
Kristina och jag shejkade loss ett par ggr till ASHÖG musik. Som onykter, brukar man ju va lite smått halvdöv, men de skrek verkligen i öronen på en på dansgolvet. Måste dom spela så jävla högt!? Sänk för helvete!
Sen var det dax att gå hem. De var verkligen dax. Även om jag inte trodde det då, så var det verkligen dax. Så Kristina och jag sa tack och godnatt till Carro och Lina och raglade sedan hem uppför Drottninggatan. Satte oss vid köksbordet med lite te och knäcke och ljög lite för varann. Sen....GODNATT! Vaknade upp vid halv nio o mådde väl inte som en prinsessa direkt. De smakade tequila i munnen o livet kändes allmänt mörkt. Låg o vände o vred i sängen fram till 12-hugget nånting. Då tog vi vårt förnuft till fånga och gav oss ut på en promenad. SÅ SKÖNT! Lite god Kristina-gröt på de, sen va livet ljust och härligt igen. Lyckades ta mig hem i bilen, utan att somna (farligt de där) och sen var de bara soffan och jag hela kvällen.
Men en underbar tok-afton var de allt. Älskar er mina underbara vänner! Ni förgyller verkligen mitt liv! Vad vore livet utan er? Antagligen astråkigt...

Ensam

Jag har allt. Lägenhet, kläder, skor, underbar sambo, underbara vänner, underbar familj, bil, cykel, mat på bordet varje dag, pengar på banken....ja hela kittet liksom.
Ändå kan jag känna mig så jävla ensam ibland.
Märkligt.

Sångfågel

Jag älskar att sjunga. Helst ensam i mitt vardagsrum, med karaokemicken (urkopplad) i högsta hugg, eller i bilen, högt som fan! Jag har nog varit sångerska i mitt förra liv, eller oxå ska jag bli det i mitt nästa. Jag tror det. Stenhårt. Varför skulle jag annars digga de så himla mycket och vara så jävla bra på det? För jag sjunger jävligt bra. Iaf när jag är ensam. Inte bland folk. De är som att jag får en annan röst då? Jag sjunger tyst och mesigt och det låter inte alls bra. Men när jag är ensam, då jävlar. Då sjunger jag tillsammans med alla mina idoler som om vi vore ett med varann. Så härlig känsla. Synd bara att ingen får uppleva det. För jag är ju som sagt bäst när jag är ensam. Fast nu ljög ja lite... Det finns en som jag sjunger tillsammans med. Kristina. Min kära, älskade Kristina. Hon och jag brukar sjunga i bilen. Högt som fan och vi är alltid bäst! Vår bästa är nog "Du måste finnas" med Helen Sjöholm. Den kan vi köra gång på gång och vi blir bara bättre coh bättre för varje gång. Inget slår oss, när vi kör land och rike runt i bilen. Då är vi kungar....eller drottningar kanske passar bättre....whatever...Vi är bäst iaf. Inget snack om saken.
By the way...Jag kan dansa oxå.

Förvirrad

Jag blir så förvirrad ibland. Och trött. Och lite förbannad. Och lite ledsen. Men mest förvirrad. Jag träffar gång på gång människor som ska tala om för mig vad jag ska göra. Jag är nybliven Hälsoterapeut, en väldigt stolt sådan dessutom. Nu har jag inget jobb och det är ju lite stressande ibland, men för det mesta känns det lugnt o fridfullt, för jag vet att det kommer ordna sig till slut. Det känns sådär lungt o härligt tills jag träffar nån som ska tala om för mig vad jag ska göra.
-Jaha, du e sån massör nu. Ja men då vet jag vad du kan göra. Du kan väl ringa dom o dom. De har jättemycket o göra har jag hört.....bla bla bla.
ALLA vet vad jag ska göra. ALLA utom JAG själv. Tydligen. Jag sprängs snart inombords av alla goda ideér o tips om jobb hit o dit. Jag vet att de bara menar väl och jag är djupt tacksam över deras omsorg för mig. För jag antar att det är de de handlar om. Men jag HATAR att alla ska tala om för mig hela tiden, vad jag ska göra. Jag HATAR att jag tillåter mig själv att bry mig om vad alla andra tycker att jag ska göra. Jag kan ju faktiskt stå där o le åt alla bra ideér och sen gå hem o skita i det. Jag kan ju faktiskt göra det. Men jag funkar inte så. Jag suger åt mig av allt jag hör och ser varje dag och sen fastnar det där inom mig, tills jag nästan kvävs och inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Usch o fy. HATAR, kanske va ett starkt ord att använda förut, men jag gillart inte, det jag gör INTE!
Jag tror att det handlar om att jag känner mig som ett litet barn i dessa situationer.
-Men lilla, Karin. Har du inget jobb? Men jag kan hjälpa dej, ska du se. Gör såhär o såhär. Det skulle passa dig. (De säger inte riktigt så ordagrant, men så låter det i mitt huvud)
Vaddå passa mig? Va fan vet folk om vad som passar mig eller inte? Det vet jag bäst själv, tack o adjö! Jag är inget barn som behöver hjälp med mitt liv. Jag är Karin, 30 år, som klarar sig alldeles utmärkt på egen hand!!
Jag blir så jävla trött!!

Trög!?

Helvetes a-kassa! Fick mitt beslut fr dem idag. AVSLAG! Såklart. Hade inte väntat mig något annat. Eftersom jag sa upp mig, så får jag ju en helvetes massa karensdagar, jag är fullt medveten om det. Men de var inte det som var orsaken till avslaget!? Nä, de va att jag inte jobbat tillräckligt de senaste 12 månaderna? Klart att jag inte har jobbat. Jag har ju varit tjänstledig för i helvete!! Utbildat mig, för att bli något bra. Ska man straffas för det då eller? Jag har jobbat som en gnu innan och under min tjänstledigthet, så jag har minsann dragit mitt strå till stacken. Dom ska minsann ha sina jävla 417 kr varje månad, men jag får inte ett öre när jag sen behöver. Knepigt jävla system. Fan, de ska fyllas i papper hit o dit som sedan ska skickas över halva Sverige.Och sen fattar man ändå inte vad som står på pappret/beslutet man får tillbaka. Är de jag som är ovanligt trög eller? Jag ska minsann ringa upp den där kassan, så de får förklara ett och annat för mig. Trög eller inte. Så får de bli.

Idag har jag namnsadag! Grattis till mig!