Jösses

Igår kväll bänkade jag mig framför tv:n för att gotta mig i andras misslyckande (hehe)
Först va de "Sveriges värsta bilförare" o sen " Lyxfällan".
Vi kan börja med bilförarna.
Hur i helvete(!) har de lyckats få körkort överhuvudtaget, är min första tanke. Jag förstår att en del av det säkert är lite spel för galleriet, för att de ska bli bra tv....men hallå! Fatta o möta en sån där galning på vägen! De körde för fort, glömde blinka, svängde åt fel håll i rondell(!), stannade inte för gående vid övergångsställe, kunde inte skilja på höger o vänster, hade hunden i knät(!) osv osv. Ja herregud. Men som sagt. Lite underhållande e de ju allt. Om inte annat så framstår man ju själv som en grym bilförare i jämförelse.
Å så va de "lyxfällan"
Man blir ju mörkrädd. HUR kan man göra av med 50 000 kr på EN månad??? Det är för mig obegripligt!? Och då ska gudarna veta att jag inte är speciellt ekonomisk av mig.
Tjejen i förhållandet hade 2 jobb. Hon jobbade mellan 8-16, va hemma en sväng, för att sedan gå tilll nästa jobb ca 19 o jobba fram till 02-02.30!!! På de jobben fick hon ut ca 31.000 kr netto. Killen hade INGET jobb. Han hade startat eget m sin bror o väntade på att de skulle löna sig. (Vakna upp för helvete!) Hur fan kan man låta tjejen jobba 200 % o själv glassa runt utan inkomst? Och hur kan HON gå med på detta?
Jag har sett många avsnitt av detta program o blir lika förvånad varje gång. Hur tänker folk? Tänker de överhuvudtaget? Hur kan de sova om nätterna?
Jo, jag förstår att vem som helst kan hamna i en ekonomsik kris,men de här människorna verkar ju rent av dumma. På allvar!
Men men.....lite underhållande e de allt.
Ser fram emot nästa veckas avsnitt.

Kris

Jag har för tillfället en liten bloggutseende-kris.
Jag vrider o vänder o blandar färger o styr, men blir aldrig riktigt nöjd.
Kollar på andras bloggar o försöker inspireras, men de blir inte riktigt bra ändå.
Suck o stön.
Världsproblem, världsproblem.

Hippp hipp hurra...

....ida e de min födelseda!
De ska jag fira med bowling o mat på O´learys.
Jippi jay o hurra. Ida e de min födelseda!

Olydiga barn

I väntan på att få se på Britney Sperars dokumäntär i förmiddags, så kollade jag på Nanny. I detta avsnitt handlade de om 4 små bröder, som var mer vilda än tama. Jag missade början, så jag vet inte riktigt hur de kom sig att de va så busiga o olydiga. Vad jag förstod så va de mest mamman som behövde visa var skåpet skulle stå. Mitt under programmet, så säger min sambo
-Hur får man sånna där ungar??
Ja du, de undrar jag oxå! Är de så svårt o få lite hyffs på barnen? Tydligen! Eftersom vi snart ska bli föräldrar, så tänker (iaf jag) en del på uppfostran. Jag har många ggr analyserat mina vänner som har barn och hur de gjort i olika situationer. (Dock utan att dömma, vill jag strängt poängtera!) Mina vänner är underbara föräldrar, alla på sitt sätt! Men de e lite svårt ibland att låta bli att tänka på hur man själv skulle ha gjort i vissa situationer. Man vill ju gärna tro att man ska bli den där underbara modern , som gör alla rätt i alla situationer (yeah, right) Jag kommer självklart gå på alla nitar som finns att gå på, men man vill ju ändå va bra o lite klurig sådär. Jag vill va en skojig mamma, som inte alltid tjatar o tjafsar o gnäller. Men man har ju inte den blekaste aning om vad man får för typ. En snäll liten beskedlig unge som alltid gör som man säger, eller en ungjävel som alltid gör tvärt emot.....?! Den som lever får se, helt enkelt.
Jag hoppas iaf att de inte behöver gå så långt så att vi måste koppla in Nanny. Gu bevare!
Gott nytt år, föresten!