Det är konstigt. Att jag, som faktiskt är sambo, har ganska många vänner och en familj, är så ensam. Bara för att jag inte har ett jobb (förutom vissa helger då). Nu "tvingas" jag gå hemma och stöta och umgås med mig själv, iaf mer än hälften, av dygnets alla timmar.
Det är konstigt, det är det.
Ingen kommer och ringer på dörren. Ingen ringer på telefonen. Ibland piper det ett sms.
Jag skyller inte på någon och jag tycker inte synd om mig själv. Jag bara konstaterar att det är så. Och jag tycker det är lite konstigt.
Det tycker jag.
Jag undrar vad som är meningen med detta?
För nån mening måste det ju ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar