Dubbelmoral? Oh yes!

Jag har alltid trott att jag är en kvinna utan dubbelmoral. Att jag är en ädel kvinna utan konstiga eller oförsvarbara åsikter. Att jag är en hyvens tjej helt enkelt.
Jag är Hälsoterapeut till yrket o försöker leva upp till det oxå. Jag gillar inte tillsatser, vaken i mat eller kosmetika/hudvård. Jag försöker undvika det så gott det går och jag rekommenderar det inte till någon annan heller.
Men häromdagen sprack det. (de va inte första ggn, men ändå)
Jag åkte till Mc Donalds och åt. Sen åkte jag direkt till Hälsomässan.
Men jag måste ändå säga att nånstans står jag lite för min dubbelmoral.
Jag är ju trots allt bara människa jag med.

NEJ!!

Varför kan jag inte lära mig att säga NEJ!? Ska de va så jävla svårt!? VA!?
Bara för att jag inte lyckades forma min mun till dessa tre bokstäver igår kväll så kommer det en försäljare till oss ikväll , som ska städa vår soffa.....!?
Jovisst, de e gratis o vi behöver inte köpa något....Men ändå!
Fan, fan, fan!
Ibland blir jag så trött på mig själv!

Hm...

De e förskräckligt va de bloggas på den här sidan....
De e ju knappt så att folk hinner läsa ikapp...
Ja vet!
Jag ska kamma mig o sätta igång me bloggandet...
Promis! (fingrarna i kors)

Snart...

Inom en väldigt snar framtid kommer här bloggas om en resa till Rhodos, med "all inclisive", extra benutrymme i planet och en extremt snyggt solbränd kropp...
Snart....

Glass i stora lass i Söderköping

Känslor

Jag visste det redan innan, men ändå kändes det som om jag blev överkörd igen.

Än en gång fick jag det bekräftat. Att du trots allt är en aningens bättre än jag.

Jag sliter med mina känslor. Du är inte ett dugg bättre än jag. Ingen är bättre än jag. Jag är minst lika bra som du och alla andra. Alla är bra på sitt sätt. Jag är jag. Du är du.

Ändå drar jag ner mig själv i träsket. Blir sårbar och ynklig. Tårar vill tränga fram istället för ilska.

Säg nåt då! Tala ut nån gång! Ligg inte bara där och låt dig bli trampad på. Stå upp för dig själv och dina känslor nångång! Det är fan på tiden!

Sagan om motoroljan o huggormen

Igår (söndag 8/6) åkte jag hem, efter att ha lapat sol vid sjön Skiren. Av någon anledning åkte jag över Butbro hem... En anledning som antagligen var meningen... Jag ska precis svänga ut på Norrköpingsvägen mot Finspång, när jag får syn på en kvinna som står o viftar hej vilt med armarna. Jag stannar och hon öppnar dörren och undrar om jag kan hjälpa henne. Det visar sig att hon och hennes man fått problem med bilen (den läcker olja) och hon undrar om jag kan köra henne till en mack, så hon kan köpa motorolja. Väluppfostrad som jag är, så ställer jag självklart upp med att skjutsa henne till en mack. När vi återkommer till hennes bil så råkar jag köra över något som ser ut som en pinne.... På väg tillbaka ser jag att det inte alls va någon pinne, utan en HUGGORM som ligger o kvider på marken. Opps... Jag stannar dock inte bilen denna gång för att hjälpa ormen, även om jag tyckte lite synd om den.
Man måste ju dra gränsen för välgörenhet nånstans...