Hm...

De e förskräckligt va de bloggas på den här sidan....
De e ju knappt så att folk hinner läsa ikapp...
Ja vet!
Jag ska kamma mig o sätta igång me bloggandet...
Promis! (fingrarna i kors)

Snart...

Inom en väldigt snar framtid kommer här bloggas om en resa till Rhodos, med "all inclisive", extra benutrymme i planet och en extremt snyggt solbränd kropp...
Snart....

Glass i stora lass i Söderköping

Känslor

Jag visste det redan innan, men ändå kändes det som om jag blev överkörd igen.

Än en gång fick jag det bekräftat. Att du trots allt är en aningens bättre än jag.

Jag sliter med mina känslor. Du är inte ett dugg bättre än jag. Ingen är bättre än jag. Jag är minst lika bra som du och alla andra. Alla är bra på sitt sätt. Jag är jag. Du är du.

Ändå drar jag ner mig själv i träsket. Blir sårbar och ynklig. Tårar vill tränga fram istället för ilska.

Säg nåt då! Tala ut nån gång! Ligg inte bara där och låt dig bli trampad på. Stå upp för dig själv och dina känslor nångång! Det är fan på tiden!

Sagan om motoroljan o huggormen

Igår (söndag 8/6) åkte jag hem, efter att ha lapat sol vid sjön Skiren. Av någon anledning åkte jag över Butbro hem... En anledning som antagligen var meningen... Jag ska precis svänga ut på Norrköpingsvägen mot Finspång, när jag får syn på en kvinna som står o viftar hej vilt med armarna. Jag stannar och hon öppnar dörren och undrar om jag kan hjälpa henne. Det visar sig att hon och hennes man fått problem med bilen (den läcker olja) och hon undrar om jag kan köra henne till en mack, så hon kan köpa motorolja. Väluppfostrad som jag är, så ställer jag självklart upp med att skjutsa henne till en mack. När vi återkommer till hennes bil så råkar jag köra över något som ser ut som en pinne.... På väg tillbaka ser jag att det inte alls va någon pinne, utan en HUGGORM som ligger o kvider på marken. Opps... Jag stannar dock inte bilen denna gång för att hjälpa ormen, även om jag tyckte lite synd om den.
Man måste ju dra gränsen för välgörenhet nånstans...

Sen sist

Även om jag ibland tycker att mitt liv är rätt innehållslöst o lite småtrist, så har jag iaf sen mitt senaste blogg-inlägg lyckats göra följande:
Varit i Göteborg
Jobbat
Sett den hemska upplösningen av den alldeles för långa följetongen Eurovision song contest
Solat och lyckats bränna mig
Varit på vattengympa
Åkt vattenrutchkana o känt mig som ett barn på nytt
Läst ut en svinbra bok (Boven i mitt drama kallas kärlek - Unni Drugge)
Tvättat en jävla massa tvätt
Shoppat skor och jacka
Städat
Så livet rullar tydligen på, även om jag ibland tycker att det står helt stilla...

Sommar...

Klarblå himmel med några lätta molnslöjor, gröna trädtoppar som vajjar lite försiktigt i den svaga vinden, solvarma hustak, blommor i balkonglådan, en bok i knät och svag musik som strömmar ut från radion i köket...
De e fint o leva nu...