Olydiga barn

I väntan på att få se på Britney Sperars dokumäntär i förmiddags, så kollade jag på Nanny. I detta avsnitt handlade de om 4 små bröder, som var mer vilda än tama. Jag missade början, så jag vet inte riktigt hur de kom sig att de va så busiga o olydiga. Vad jag förstod så va de mest mamman som behövde visa var skåpet skulle stå. Mitt under programmet, så säger min sambo
-Hur får man sånna där ungar??
Ja du, de undrar jag oxå! Är de så svårt o få lite hyffs på barnen? Tydligen! Eftersom vi snart ska bli föräldrar, så tänker (iaf jag) en del på uppfostran. Jag har många ggr analyserat mina vänner som har barn och hur de gjort i olika situationer. (Dock utan att dömma, vill jag strängt poängtera!) Mina vänner är underbara föräldrar, alla på sitt sätt! Men de e lite svårt ibland att låta bli att tänka på hur man själv skulle ha gjort i vissa situationer. Man vill ju gärna tro att man ska bli den där underbara modern , som gör alla rätt i alla situationer (yeah, right) Jag kommer självklart gå på alla nitar som finns att gå på, men man vill ju ändå va bra o lite klurig sådär. Jag vill va en skojig mamma, som inte alltid tjatar o tjafsar o gnäller. Men man har ju inte den blekaste aning om vad man får för typ. En snäll liten beskedlig unge som alltid gör som man säger, eller en ungjävel som alltid gör tvärt emot.....?! Den som lever får se, helt enkelt.
Jag hoppas iaf att de inte behöver gå så långt så att vi måste koppla in Nanny. Gu bevare!
Gott nytt år, föresten!