Wax on Wax off

Idag har jag vaxat mina ben för första gången....på salong. Gjorde ett tappert försök hemma en gång, men de va ingen hit. Men idag gick det mycket bättre. Gjorde nästan inte ont. Va nästan skönt på nåt sätt. Kanske känslan av att få helt hårfria ben, som gjorde att de kändes fint. Men det kändes ju, det ska jag inte sticka under stol med.
Så nu är jag 420 kr fattigare, men mycket nöjd!

Den senaste veckan har varit helt sanslös. Mycket välgörenhet i ropet nu. Och det är ju bra. Visst ska vi hjälpa varann. Men just jag (känns det som) har blivit tillfrågad på sista tiden. Och jag kan inte hjälpa alla. Sorry.
Jag har ett fadderbarn i Kenya. Det ska mycket till innan jag släpper henne. Häromdagen blev jag tillfrågad om jag ville vara med i IM (Individuell människohjälp) Ja tackade ja. Igår va det Rosa-Bandet Gala på TV. Jag kollade bara lite grann, för att slippa dåligt samvete över att jag inte skänker nåt dit. Idag ringde en snubbe hem till mig och undrade om jag kunde tänka mig att sponsra med ett engångsbelopp till alla gatubarn världen över. Jag tackade nej. Jag kan inte hjälpa hela världen, hur gärna jag än vill. Iallafall inte med min a-kasse ersättning och tim-lön fr Spa. Det räcker liksom inte till.
Jag undrar om de här organisationerna ringer runt tilll en massa rika snubbar, typ politiker o annat högt uppsatt folk? Jag hoppas det! Och jag hoppas att dem isf skänker en slant eller två, så att det inte är bara vi "vanliga svenssons" som skickar en massa pengar hit o dit.

Jag önskar att jag kunde lära mig att säga NEJ ibland, utan att få dåligt samvete.
Jag har trots allt rätt till att göra det.
Men det är nog bara jag som inte har fattat det än....