Sagan om motoroljan o huggormen

Igår (söndag 8/6) åkte jag hem, efter att ha lapat sol vid sjön Skiren. Av någon anledning åkte jag över Butbro hem... En anledning som antagligen var meningen... Jag ska precis svänga ut på Norrköpingsvägen mot Finspång, när jag får syn på en kvinna som står o viftar hej vilt med armarna. Jag stannar och hon öppnar dörren och undrar om jag kan hjälpa henne. Det visar sig att hon och hennes man fått problem med bilen (den läcker olja) och hon undrar om jag kan köra henne till en mack, så hon kan köpa motorolja. Väluppfostrad som jag är, så ställer jag självklart upp med att skjutsa henne till en mack. När vi återkommer till hennes bil så råkar jag köra över något som ser ut som en pinne.... På väg tillbaka ser jag att det inte alls va någon pinne, utan en HUGGORM som ligger o kvider på marken. Opps... Jag stannar dock inte bilen denna gång för att hjälpa ormen, även om jag tyckte lite synd om den.
Man måste ju dra gränsen för välgörenhet nånstans...

Sen sist

Även om jag ibland tycker att mitt liv är rätt innehållslöst o lite småtrist, så har jag iaf sen mitt senaste blogg-inlägg lyckats göra följande:
Varit i Göteborg
Jobbat
Sett den hemska upplösningen av den alldeles för långa följetongen Eurovision song contest
Solat och lyckats bränna mig
Varit på vattengympa
Åkt vattenrutchkana o känt mig som ett barn på nytt
Läst ut en svinbra bok (Boven i mitt drama kallas kärlek - Unni Drugge)
Tvättat en jävla massa tvätt
Shoppat skor och jacka
Städat
Så livet rullar tydligen på, även om jag ibland tycker att det står helt stilla...

Sommar...

Klarblå himmel med några lätta molnslöjor, gröna trädtoppar som vajjar lite försiktigt i den svaga vinden, solvarma hustak, blommor i balkonglådan, en bok i knät och svag musik som strömmar ut från radion i köket...
De e fint o leva nu...

Mitt hem i svartvitt

Tid

Läste några mycket kloka rader i min kvällslektyr igår...

...det är bra att du känner ditt hjärta. Jag tycker att vi ska känna livet, jag tycker att vi ska utsätta oss för smärta. Men i vårt samhälle är det inte tillåtet. Människan har i alla tider använt sin klokhet till att avskaffa obehag. Allt ska vara lätt, och det får inte ta tid. Jag avskyr engångsbestick och färdiglagat. Snabbris.Chokladdryck och pulverkaffe. Färdigbakat bröd. Sådant. Livet tar ju tid. Vi måste ge varandra tid....

Så sant som de va sagt! Jag kan ibland känna att jag jagar tid.
-Vilken tid ska vi ses? - Vilken tid ska vi äta? - Vilken tid kommer du hem? osv.... Tid, tid, tid. Hela livet kretsar ju runt den där jävla klockan. Ibland har jag inte tid att jaga tid... Jag vill bara "vara" o inte stirra på dessa sekundvisare som tickar framåt....en sekund närmre döden.
Att hela tiden behöva stressa för att vara klar en viss tidpunkt. Att inte få vara klar när jag ÄR klar. Att hela tiden anpassa sig efter klockan.
Ibland vill jag bara skita i tiden och köra mitt eget race, men de går ju inte om man ska tillhöra samhället. Då måste man leva efter klockans 24 timmar.
Om bara tiden kunde gå lite saktare ibland....
Så jag hann med....

Good girl

Idag har jag varit en duktig flicka och sökt hela 2 st jobb!!
Kändes fint att jag äntligen fick ändan ur och gjorde de enda rätta.
Men jag förstår fortfarande inte varför jag är så jävla seg när det gäller att göra saker som dessa. Hur jobbigt och svårt är det på en skala? Jag fattar inte hur jag tänker ibland.
Men de ska vi inte gå in på nu, för de är en annan historia. Nu tänker jag bara va äckligt nöjd över min prestation idag och luta mig tillbaka o klappa mig på axeln.
Bra jobbat, Karin!

Må bra-hormon kick

Yoga och massage! De e livet de! Speciellt om man först får massage och sen går o yogar. Mmmmm...lovely! Kände mig vig som en panter ikväll!
Underbar känsla!
Synd bara att massage inte är ett stående tema på torsdagar innan yogan.
Imorgon är de fredag.
De känns oxå rätt nice...